Valda delar ur LÅNGVIKENS HISTORIA

Under ett snörikt aprilslut 1967 vandrade några presumtiva sommarstugebyggare från Bergmans till halvön vid Näsfjärden. Området döptes senare till Långviken efter en av vikarna närmast Bergmans.

Exploatören Sven  Brusén var med och visade upp enbart attraktiva tomter. Dessa kostade 10000 kr/st och var på 2000 kvm och var snart sålda. Brusén byggde även de flesta stugorna för 10000 – 15000 kr. Redan tidigare hade Stig Östlin (handlare i Holmsveden )  byggt sin stuga som kom att ligga utan för området. Därefter kom Gustav Renman följd av Bengt Wallén och Ö Skarpfors.

Byggnationen började maj -67 och så småningom fanns det hus på alla 34 tomterna.

Året därpå -68 bildades Stugägare- och vägföreningen Långviken vid ett möte på Lindbergs café i Holmsveden.

Hilding Petterson (far till Mats och Åke) blev vår förste ordförande. Längst i tid har Leif Ström suttit.

Nybyggarandan var förhärskande och Brusén var tydlig i sin åsikt att ett positivt, trevligt och socialt umgänge skulle prägla området. Därför lät han bygga en dansbana som sedan har byggts ut vid olika tillfällen.

Första tiden präglades av en del problem. Brusén hade t.ex dragit vissa vägar över tomtmark, varför vägsträckningar måste göras om. Dräneringen av ängen i början av vårt område vållade interna problem. Tre stugägare som hade ansvaret kunde inte enas om tillvägagångssätt.

Brusén byggde ett pumphus och borrade för en sommarvattenledning. Efter c:a 5 år önskade många en vintervattenledning, vilket även genomfördes till en kostnad av ungefär 4000 kr. Alla anslöt sig inte men kunde senare ta in vatten mot något ökad kostnad.

Styrelsen hade gott om arbete, t.ex skulle vägen till Bergmans underhållas. Vi fick dock anslag från kommun och stat. Nu har skötseln av vägen övergått till Skogs vägsamfällighet efter påtryckningar från vår förening.

Röjningsdagar vår och höst är ett stående inslag, vilket ger samhörighet inte minst genom den avslutande lunchen.

Brusén ägde grönområden men överlät så småningom hela området till föreningen för en symbolisk summa.

Årsmötena har varit välbesökta och många åsikter har ventilerats, diskussionerna var stundom rätt heta. Diskussionsämnen har exempelvis gällt vintervatten, röjning och eldning samt vattenförsörjning. Vi har ju fått en vattenledning för hushåll och en för bevattning. Mest dramatiskt var det då valberedningens förslag till ny ordförande gick till sluten omröstning. Valberedningens förslag vann med 1 röst!!

Det sociala livet stugorna emellan har varit mycket gott och intensivt. Festkommitén har ordnat midsommarfirande, grisfest, fisketävling och kräft- och köttbullsfest. Förutom detta har olika grupperingar träffats för trevligt umgänge.

Flera nöjsamma aktiviteter har genomförts t.ex Långviksloppet på skidor i februari. Loppet gick från Lövholmen runt dansbaneudden in i Långviken och över vårt område. Vätskekontroll med mycket god blåbärssoppa hörde till.

Tipspromenader har varit nästan obligatoriska i samband med festerna.

En boulebana har anlagts liksom tidigt en ”fotbollsplan” på ängen.

I börjav 2000-talet genomfördes ett  femtal bilrallyn. Vi körde genom Hälsingland och fick lära känna t.ex Hälsingegårdarna (som nu är klassade som Världsarv), mindre byar som Hå, Pitesundet och Trollharen. Vid ett tillfälle hamnade vi i ett kraftigt hageloväder med hagel stora som pingisbollar vilka krossade fönsterrutor i den Hälsingegård vi besökte i Alfta-trakten.

Dansbaneudden har blivit symbol för den trevliga atmosfär man upplevt. Många dråpliga händelser har timat under 47 år. Här belyses bara några.

Några stormar med omkullblåsta tallar har vi haft.1970 föll en tall från de ena grannen över den andres stuga så att ägaren mötte grova grenar genom taket när han kom upp till vårt område.

Under 70-talet hade vi stundom besvärliga vägförhållanden. Det hände att det kom snö, så blev det tö, sedan kyla igen och så snö ovanpå det.

Vid ett tillfälle försökte en person med bil ta sig upp till platån vid Skarpfors. När backen från postlådorna med stora problem avverkats gick det inte att komma längre med bil. Dubbdäck existerade inte. Personen skulle då gå uppför backen med en kasse dyrbara varor i vardera handen. Det gick bra fram till Buttners (Källmans), då släppte fotfästet! Med varorna högt i luften hasade personen ända ner till bilen igen!! Nytt försök gick via snöbalkarna. Betraktande grannar fick sig ett gott skratt.

Vid ett annat tillfälle var det omöjligt att ta sig uppför ”Lönns backe” (vid Bengtssons). Det får verkligen kallas svår halka!

Fiskehändelser

Fisket har varit och är en glädjekälla, även om kräfthåvning var förbjuden för Långvikenbor. Däremot kom fiskare med bil märkta A, B, M och O. Detta problem löstes på vanligt praktiskt sätt. Vid ett tillfälle skulle en person som lagt ut håvar i ”Bergmans ” bäck vittja dessa sent på natten. Till sin förskräckelse hör han en person prassla i buskarna intill bäcken. Eftersom ärendet var känsligt försökte han gömma sig, men då stiger en annan Långvikare upp ur buskarna och utbryter ” Ähh var det bara du!. Jag gömde mig när jag hörde någon komma”. Båda personerna var alltså ute i samma ärende.

Dynamit har används för att vinterfiska. Två bröder var en gång på väg till Långviken och kände för rökt abborre dagen efter. Man skulle sätta ner en mjärd trots att isen var drygt 80 tjock. Ut på isen och borra hål, många hål behövdes vilket gjorde att bröderna snabbt ledsnade. Man tyckte då att spränga ett hål var enklare. Ett 40 cm djupt hål borrades och fylldes med 7 dynamitgubbar vilka täcktes med hård stampad is och snö.

Tänt vare här! och en fruktansvärd smäll ekade länge mellan bergsryggarna. Dessutom stod i skyn en ”atombombsliknande svamp”. Något hål hade dock ej uppstått, sprängkraften gick bara uppåt. Vad gör man då? Jo, motorsågen kan användas! Sagt och gjort, ett mjärd hål skulle sågas upp. Tyvärr var sågens svärd endast 80 cm långt, så det blev till att kompletteringssåga. Till sist låg mjärden på plats. Morgonen efter skulle mjärden vittjas. Olyckligtvis hade repet legat och skavt mot isen under natten så det gick av. Mjärden sjönk till botten och där finns den än idag!!

Fiske är inte helt ofarligt, vilket följande händelse kan visa på. En stugägare tyckte även han om mjärdfiske. Vid Lövholmen vittjades mjärden, hustrun rodde. Den fångade gäddan var mycket stor ovh väl uppe i båten skulle den tas av daga, en kniv genom skallen uppifrån var gängse metod. Dock bar det sig inte bättre än att gäddan precis slog till och kniven hamnade med kraft i fiskarens tumgrepp istället. Blodet flödade ymnigt! Hustrun blev rädd, kastade gäddan i sjön och slutresultatet blev ett snabbt besök på lasarettet i Bollnäs.

Vid våra fester på dansbanan har mycket oförglömligt skett . Från början grillade vi själva en hel gris över öppen eld. Vi turades om från middagstid i entimmes pass under trevligt ventilerande av tidens händelser. Åke Petterson var styckmästare, men lyckades inte få filén att räcka till alla varför vi så småningom övergick till färdiga rökta revbensspjäll, som vi i alla fall grillade själva. Efter det har maten hämtats från catering. Men vem vet, kanske  är vi på väg tillbaka att grilla själva!

Dans till levande musik hade vi alltid på grisfesten, Tedde och Marianne hette husbandet.

Vid ett tillfälle på grisfesten var en f.d. stugägare, numera boende på Älgnäs fritidsområde, inbjuden tillsammans med goda vänner. I vanlig ordning togs båten fram och per motordrift åkte de till vår dansbana. Festen var som vanligt mycket trevlig. Mat, vin, historieberättande, dans  och till sist hemfärd.  Vår f.d. stugägare skulle köra båten och hans gäst ( f.d. ubåtskapten) hade i uppgift att skjuta ut båten från land, kvinnorna satt på mittoften. Genom att sätta foten på relingen borde det gå bra att få ut båten i sjön. Olyckligtvis blev kraften på relingen för stor så att hela båten med kvinnor och förare slog runt, under stort jubel från de som bevittnade händelsen! Båten vändes och tömdes på vatten. Vid nästa försök kom båten ut på sjön, motorn startades och hann iväg c:a 25 m innan man körde på en sten så att brytpinnen till motorn gick av. Ingen reservpinne fanns så det var bara att ro hem till Älgnäs! Slokörade, traskande med ljudeffekt i skorna (plask,plask) möter man andra grannar som förvånat undrar varför man tar ett nattbad med kläderna på!!

Till festernas höjdpunkt har ”vissång” av Bo Tjerngren och Erik Jutendahl varit.

Bosses ” Hästen” är obetalbar liksom Eriks ”Trolleboschottis”. Som tur var kunde vi dokumentera dess sånger på de CD skivor som innehåller olika stugägares personliga berättelser.  Festerna avslutades ofta med ”den sista visan” ledd av Stig Östlin. Skivorna finns att låna hos styrelsen.

Nu har vi generationsbyten i stugorna. De nya ägarna är utan undantag sociala och trevliga med egna idéer att utveckla samhörigheten oss emellan.

Kanske med en tillbakablick för att se om något i det förgångna är värt att beakta!
I vårt kära vackra Långviken.

Vid pennan, Östen Skarpfors.